BroderierPosted by kristina Fri, July 03, 2009 12:58:33Det var en kul idé att brodera via sms.
Mitt rosa örngott med sonens sms från BB blev till en kudde med några
bilder på barnbarnet och runtom en blå snodd. Bilderna har jag själv
skrivit ut och stukit på örngottet.
Nu används kudden i sonens hem bl a vid amning!
Återkommer senare i höst med en berättelse om duken jag broderade. Tänkte
nämligen överraska mina kompisar med den. Hur får ni veta i höst!
Ha en bra sommar!
BroderierPosted by kristina Fri, July 03, 2009 12:11:30Till vår första träff i Vemhån tog jag med mig en linnehandduk som jag köpt eftersom jag under de senaste åren donerat så många gamla linnehanddukar till sms-broderi-syjuntan. Redan första gången jag hängde upp handduken i köket blev den blekt av någon kemikalie som sambo använde i köket när han gjort om det till en verkstad. Jag var inte helt säker vad jag ville brodera på handduken, men började leta efter ett sms som skulle säga något mer om köket och hur vi är i det. Tillslut valde jag: ”Hm, en timme till kanske. Ta en macka.”
Både textilen och texten berättar om vårt kök, vardagen, och hur vi försöker få tiden och rummen att gå ihop. Ibland hänger handduken på en stolsrygg, ibland på ugnshandtaget. Jag har funderat på att brodera in ett sms från mig som skulle kunna vara det som det andra svarade på. Det finns många att välja mellan.
PlatserPosted by åsa Tue, June 02, 2009 09:01:29Den där vårsoliga dagen på dansbanan i Tyresö påbörjade jag ett sms-broderi på ett rött bomullslinne. Det är ett sådant linne som burmesiska munkar brukar vara klädda i, under de röda tygsjoken som du säkert såg i samband med munkprotesterna hösten 2007.
Texten är: ”Åker buss i norr utmed kinesiska gränsen. Hoppas få mobiltäckning nån minut.” Det är ett sms som jag försökte skicka från Burma till min syster. Jag hade inte kunnat meddela mig till min familj på lång tid, så jag visste att de var oroliga att något allvarligt hade hänt. Jag fick höra att om turen var med mig så kanske, kanske jag skulle kunna få lite mobiltäckning längs med kinesiska gränsen. Det burmesiska mobiltelefonnätet är, liksom alla kommunikationskanaler i Burma, väldigt hårt kontrollerade och möjligheten att kommunicera både inom och utom landet är reducerade.
I sommar, när jag har semester, tänkte jag ha på mig linnet till stranden och sen brodera vidare på texten när jag ligger och vilar mig under ett parasoll.
Om du vill dela med dig av din berättelse, så skicka gärna ett mail till oss med en text om vad du har gjort med det som just du broderade. info@misplay.se Har du hängt upp det på väggen? Har du gett bort det? Ligger det fortfarande ofärdigt i en låda?
Alla berättelser är välkomna! Och skicka gärna en bild också, så vi kan se vilket broderi du berättar om och var det har hamnat. Om du vill så lägger vi upp det här på bloggen.
/Åsa
Texten är lite gömd och knappt uttydbar i linnet eftersom viktig information oftast måste smusslas med i Burma.
PlatserPosted by åsa Wed, May 13, 2009 14:42:12Vi kör vilse i skogen. Granar, dimma, slingriga vägar och fullmåne som ger ljus. Till slut ringer vi Jörgen från Bygdegården som visar oss vägen till Lane Loge där vi ska bo och Lane Ryrs Bygdegård – Lanegården - där vi ska hålla syjunta. Väl inne i Bygdegården ser vi ett stort textilt verk som hänger på scenen. Det föreställer en strand med vass och i bakgrunden en stor fullmåne. Eller kanske är det en solnedgång. Dagen efter får vi veta att den är gjord i trakten av en grupp kvinnor.
Jörgen visar oss runt och berättar att det är dålig täckning vid Lanegården. Som tur är så fungerar vårt abonnemang bra.
Dagen efter går vi upp tidigt och beger oss till Lanegården. Vi plockar och hänger upp spåren från de tidigare syjuntorna och kopplar in. Vi börjar få rutin. Symaskinen sätter vi på scenen, medvetet placerar vi den i mitten och den skall också komma att vara i centrum under dagen på ett sätt som den inte tidigare varit.
Det var nio anmälda, men vi blir några fler som får dela den här erfarenheten. Många känner varandra. De går eller håller kurser i bland annat silversmide, vävning och japanskt broderi.
Det är ett stort intresse för symaskinen och många har förberett sig genom att ta med sig kläder, handdukar och örngott att brodera på.
En kvinna känner igen ett av de sms som broderats i Tyresö. Det är en påskhälsning i form av någon slags kedjebrev eller mall. Hon berättar att hon fått ett likadant sms under påskhelgen. Under dagen är det flera som broderar ordspråk och talesätt som de tagit med sig.
En kvinna har ringt runt till vänner för att få tips om ordspråk. Hon har skrivit ned dem för hand i ett block. Sist står det: kreativt kaos. Det har hon hört på radio, men kan inte minnas när. Hon broderar det på en av de vita dukarna som vi började använda i Tyresö. Andra har sökt på Internet för att få inspiration.
En kvinna broderar japanskt broderi på en annan av de vita dukarna. Det kommer inte hålla för en tvätt därför att det inte är riktigt fästat på baksidan.
- Då får man göra om, och fylla i efter varje tvätt, säger någon.
- Det blir förspilld kvinnokraft, säger en annan.
Vi skrattar.
Vid lunchen börjar maskinen låta konstigt. Alla tystnar. Kristina och Åsa tittar på varandra. Kristina springer till maskinen. Åsa kommer efter. Tyget har hoppat ur ramen. Tystnaden håller i sig lite. Sedan tar någon ta upp ett samtalsämne vid lunchbordet och fokus flyttas bort från oss en aning och vi kan försöka lösa maskinkrånglet i lugn och ro medan alla andra äter vidare och pratar. De starka önskemålen om att maskinbroderierna ska vara anpassade efter vars och ens vilja ställer större krav på maskinen, på oss. Det rör sig om sådant som att tygerna inte passar särskilt bra i ramen, är tjocka, tunna eller vill krypa in över kanten på ramen. Maskinen behöver ovanligt mycket passning. Vi gör en lösning på broderiet som krånglade mitt i lunchen. Det blir inte perfekt utan lite snett och en bokstav i ordet ”mår” försvinner. Hon som ska ha sms:et säger: ”Det gör inget. Jag säger till honom som har skickat det att han har skrivit snett och att det är sådana missförstånd som uppstår i sms-kontakt.” Det är skönt när det finns utrymme för fel.
Vid vårt fikabord senare på eftermiddagen görs det en koppling till 30-40-talet. Då var det en modegrej med kafferepsdukar där gästerna fick skriva sitt namn innan de gick hem. Sedan broderade värdinnan namnet. Till slut var duken alldeles full av gästers namn. Men redan när den första skrivit sitt namn och fått det broderat var ju kafferepsduken på gång, färdig att användas.
Det är en spännande historisk koppling till den deltagandeprocess som vi är inne i under dagen och som i viss mån krockar med mer målinriktade önskemål om att bli klar, få något gjort. Något som kan användas eller visas i efterhand.
En tjej håller upp sin rutiga scarf som hon har broderat på och säger mot slutet av dagen: ”Lätt att jag ska ha på mig den här imorgon!”
Två kvinnor broderar på örngott till sina barnbarn, andra broderar på handdukar som ska hängas fram när det kommer gäster och flera broderar på tygkassar som de kan bära hem matvaror i. En kvinna broderar ett sms som hon fått av en väninna inför en datorkurs som hon blivit skickad på i jobbet: ”Lycka till idag. Kram Vicky” Den ska ramas in och sättas upp på kontoret. Den kommer nog leda till mer diskussioner än en traditionell bonad, säger hon. Den handlar ju om något som vi har gjort.
PlatserPosted by kristina Wed, April 29, 2009 13:43:57I stora bygdegården lyser det. Den ligger intill Tyresö kyrka, Tyresö församlingshem, Tyresö slott, Tyresö vandrarhem. Det är någon slags familjefest. Några är utklädda. Vi släpar symaskinen. Vid stora dörren bär några män in förstärkare. Det ska bli dans. De stannar och släpper fram oss och säger: ”Bär ni också förstärkare?” Vi är på väg till ett litet rött hus.
Väderleksrapporten säger att det ska bli 20 grader varmt dagen efter och vi bestämmer oss för att vi ska hålla delar av syjuntan utomhus. Men vi börjar med att göra oss hemma i det brokiga rummet som kanske mer liknar ett Hembygdsgårdsmuseum. Rummet är inrett med bruksobjekt och prydnadsföremål från förr.
På borden lägger vi ut nyinköpta linnedukar från en lite second hand-butik i Malmö. Dukarna är vita, men inte tomma som vita ark. De har invävda mönster, märkningar, små hål och ganska snart spiller vi lite kaffe på den ena duken. Under den kommande dagen kommer den fyllas med nya märkningar och meningar.
Vi spänner upp tvättlinor och sätter upp broderade sms från Vemhån. Lisa hänger upp Petter Hellsings broderier föreställande miljonprogramsområde och orden ”egen härd är guld värd”. Det funkar bra i den brokiga miljön. Längs med väggarna finns det flera strömuttag. Vi letar reda på en förlängningssladd för att kunna koppla in vår broderimaskin, mobiltelefon och dator.
En av böckerna som vi tagit med oss till syjuntan är ”Josefin och Teknologin. Tekniken sedd genom symaskinens nålsöga”, en utställningskatalog från början av 80-talet som var ett samarbete mellan Tekniska museet i Stockholm och Institutionen för Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet.
I katalogen beskrivs tekniktro, teknikmisstro och teknikambivalens genom symaskinens nålsöga. Det handlar om att undersöka symaskinens konsekvenser i hem, hantverk och industri.
”Genom symaskinens nålsöga var det möjligt att se teknikens historia, drivkrafter och utveckling, förhållandet mellan teknik och arbetsliv, mellan teknik och hemmens värld. Ja, det var t o m möjligt att få syn på det nära sambandet mellan militärväsende och teknikutveckling.”
I rummet kan vi se spår av denna historia i bland annat i form av handgjorda bruksföremål och den långa raden med strömuttag. I våra samtal under dagen dyker det upp både fascination och skepticism till såväl gammal som ny teknik och olika sätt att mötas och kommunicera på.
I ena hörnet står vår symaskin, som egentligen är en broderimaskin, och broderar ut spår av berättelser som någon i rummet burit i sin mobiltelefon. Det är sms om missförstånd, komihåglappar, påskhälsningar, peppiga meningar från vänner och misslyckade förhållanden. Det broderas också för hand på skor, blusar, t-shirts, kjolar och handdukar. Vi syr ihop olika tekniker, material, hastigheter, relationer, platser och situationer.
Solen skiner och vi sätter oss på dansbana. På en tvättlina som är spänd mellan träden hänger det broderade sms från Vemhån, som fylls på med nya broderier under dagen. Det blåser.
På vägen till bussen i Tyresö centrum skriker en grupp tjejer:
- Vad har ni i väskan?
- En symaskin.
- Ska ni på syjunta?
- Nej, vi har haft syjunta.
Åsa springer över till dem och lämnar telefonnumret till symaskinen. Vi får se om det dyker upp något i vår inbox. Eller ska vi kanske hålla syjunta på torget nästa gång?
PlatserPosted by kristina Mon, April 27, 2009 21:47:06Snö. 090404. Vid kyrkan där Vemdalsvägen blir Byvägen, svänga höger in
på Bygdegårdsvägen. Åt andra hållet Sveg. När Svegvägen invigdes 1966,
”då en hundraårig dröm uppfylldes”, lades järnvägen ned.
På
lördagskvällen vid klockan sex när de sista gick från
sms-broderi-syjuntan frågade de om vi märkt av några spöken när vi
sovit i Bygdegården. Nej. De skrattade åt sin egen fråga och svarade
själva: ”Fast det måste vara bara bra spöken i så fall för här har folk
haft så roligt.”
Och roligt hade vi haft under dagen. Vi kände
oss hemma efter att ha fått höra så många historier om både bygden och
om människorna ifrån trakten. Bland annat hade en äldre dam berättat
att när hon växte upp i byn fick hon lära sig att läsa samtidigt som
hon stickade därför att det inte var nyttigt att bara sitta och läsa.
Och nyttig måste man ju alltid vara. Ingen fick vara sysslolös. Det
fanns till och med ordspråk som behandlade detta.
”Den fåfängt går, han lärer mycket ont.”
Det underströk att den som är sysslolös hittar på ofog, gör dumheter.
Till
och med som barn skulle de ha sticket med sig när de gick till
granngården. Det handarbetades därför att det fanns behov till dem
själva men somligt skänktes också till nödlidande. Vid syjuntor kunde
handarbetet kombineras med högläsning av bibliska och av mer spännande
texter.
Många diskussioner pågår samtidigt i rummet i
Bygdegården. Det är omöjligt att få överblick. Vi har medvetet designat
rummet så: att det är många röster, många infallsvinklar, många samtal
som pågår och som ibland möts, ibland korsas och skiljs åt.
Det
flerröstiga, polyfona, återkommer i lapptäcket. Där gestaltas hur
fragment av samtal och relationer och situationer kan gå ihop, korsas
och skiljas.
Ingen kan spela guds-tricket och höra allt, som
Donna Haraway skriver om begreppet den situerade kunskapen. Och som
även Whitney Otto skriver i sin bok ”How to Make an American Quilt” om
att lapptäcket ”requires many hands, many meanings juxtaposed with each
other.”
Efter långa samtal om hur vi är mot varandra på Facebook
och hur mycket vi får om varandra genom ständiga uppdateringar skapade
vi en grupp som heter sms-broderi på Bygdegårdarna. Där och här kan
alla som vill skriva och lägga upp bilder.
Här har förresten Östersundsposten en artikel och bilder från aprildagen i Vemhån. www.op.se/harjedalen/1.939387
Maila oss på info@misplay.se om något krånglar.
Tack!
Hälsar Kristina och Åsa
